Lite Edvin kuriosa

För ett par månader sedan skrev min vän i sin blogg "kaos och ordning" om typiska saker henns son gjorde och sa. Jag har länge tänkt att jag vill göra ett liknande inlägg, så nu lånar jag den idéen.

Edvin är nu 2 år och 3 månader.

Han är en liten kille som älskar att köra bilar. Det första han säger på morgonen är "ila eka bijar" (Edvin vill leka med bilar) och det är ofta det sista han ropar från sin säng innan han somnar. När han leker med sina älskade bilar radar han oftast upp dem, gärna på vardagsrumsbordet och kör den sedan i rad, i tur och ordning, medan han noga tittar hur de rullar och hur bilen kör. Ibland lägger han ner huvudet mot bordet eller armen och studerar i närbild hur det ser ut. Som omväxling gillar han att köra dem på vår säng, från ena långsidan, vidare till fotänden och sedan andra långsidan. Då får det gärna vara bäddat "bätta mamma" och Edvin hjälper glatt till att lägga på överkastet. Det är extra roligt om det blir något gupp någonstans som man kan köra över om och om igen.

Alla bilar har ett eget namn och Edvin talar gärna om vad de heter och vi ska upprepa, om vi inte upprepar säger han det tills vi upprepar. Det är oiiiou oiiiou som betyder både brandbil, polisbil och ambulans. Nu har han precis börjat säga isbij, bambij och bamablans. Sedan är det ilelilege (silverbilen), toutou (tåget), "joooom oiiiii mamma" sagt med hög röst som betyder motorcykeln som mamma är rädd för. Han har nämlien fått för sig att jag är rädd för motorcyklar och nu ingår det i namnet, även om han precis har börjat säga motta också till motorcykel. Det var väldigt roligt när jag kom till dagis och såg honom läsa en bok och hörde honom säga "jooom iiiii mamma" när han läste. Tu_tu_tu är lastbil, för så låter de när de backar, när vi bodde i lägenheten kom det ofta en lastbil tidigt på morgonen och backade in på vår gata, namnet härstammar därifrån.

Lite annat om Edvin är att han fortfarande är väldigt morgonpigg och väldigt kvällstrött. Han lägger sig oftast vid 19 och somnar ca 30-60 minuter efter det. Han vaknar någon gång per natt och sover oftast till 05, på senare tid har vi haft tur och fått sova till 5.30 eller tom 6. Det är verkligen skönt att han oftast sover längre med tanke på de nätter vi har haft hittills. Han sover i son spjälsäng ännu, det är en stor variant och det känns bra att vi vet var vi har honom. På morgonen bär vi över honom till vår säng med förhoppning om att han ska somna om men det händer kanske en gång på 20.

När det gäller mat är Edvin en matglad kille. Han äter glatt det mesta och äter så fint med sked eller gaffel. Vi äter nästan alltid havregrynsgröt till frukost, Edvin äter en stor portion (eller två) med äppel-päronfruktpure och ibland kanel, och dricker havremjölk till. När vi kommer hem från dagis har han oftast ätit mellanmål där, vi har börjat hämta kl 15 istället för 14 för att underlätta i vardagen. Vi lagar då middag och äter vid 17 och sedan hinner Edvin med en kvällssmörgås som oftast intas i soffan. Det tycker Edvin är väldigt mysigt. Han hjälper gärna till när jag lagar mat eller gör iordning smörgåsar/gröt mm. Han drar fram sin stol (tola) och hjälper till med att att plocka fram, och att hälla i saker. Då är han väldigt nöjd. Koncentrerad, allvarsam och stolt.

Stora stötestenen är att byra blöja och kläder, eller att klä på alla vinterkläder när vi ska gå ut. Det blir väldigt ofta långa trotsutbrott där vi får hålla fast honom för att få på kläderna, medan han gallskriker och försöker komma därifrån. Mycket jobbigt för alla inblandade.

När det gäller prat har det verkligen exploderat de senaste veckorna. Nu är det flera nya ord per dag. Han härmar som bara den och det är som att ha ett litet eko bredvid sig. Edvin älskar att sjunga och kan otroligt många sånger i silvriga barnkkammarboken tex. Han sjunger hela melodierna helt rätt, men fyller i med ljud och andra ord när han inte kan. Binka illa oua däj (Blinka lilla stjärna där), jäjja notta ua ooo (fjärran lockar du min sky) osv. Det är så fint och så roligt att sjunga med Edvin. Trots att han nu börjat kunna uttala ord han tidigare inte kunnat kallar han sig själv för "Illa" fortfarande.

Han har börjat prata högt för sig själv när han leker också och det är också roligt, om än mest obegripligt, att höra vad han säger och försöka förstå hur han tänker. Varje dag förundras jag över att han kan och vet så mycket och att han kommer ihåg så mycket.

Det är verkligen helt fantastiskt att få vara med om min älskade tvååring Edvin!

En milstolpe avklarad

Nu har jag överlevt och klarat av mitt slutseminarium. Det blev inte så tokigt ändå, jag är till och med riktigt nöjd själv. Inte med alla mina svar kanske, men med att jag var koncentrerad, lugn (relativt) och kände mig närvarande. Dessutom hade opponenten, mine käre kollega B, en väldigt trevlig framställning och var duktig på att skapa ett avslappnat klimat så att jag kände mig bekväm och det verkar som att de som lyssnade tyckte att det var trevligt.

Detta innebär att det bara är att sikta på den 7 juni nu. Dessutom innebär det att det nu är dags att få upp tempot igen. Det är väldigt mycket kvar att göra och det är väldigt kort tid att göra det på. Nu gäller det att inte fastna på små oväsentliga saker utan att gå rakt på de väsentliga grejerna. Och det gäller att kapa alla startsträckor som i mitt fall kan tendera att bli långa ibland.

Den skojiga bisaken av att slutseminariet gick bra är också att jag nu kan tag i den viktiga disputationsfesten :-)