Förträngande av verkligheten

Just nu har jag en mur av förnekande mellan mig och avhandlingen och framförallt inlämnadet av avhandlingen. Den gör att jag inte kan tänka mer än några timmar framåt i taget och inte förstår hur ruskigt kort tid det nu är kvar tills jag måste lämna ifrån mig allt.

Jag har väldigt mycket kvar samtidigt som jag har väldigt kort tid kvar. Ingen bra kombination. Särskilt inte ihop med detta effektiva förträngande som tex gjorde att jag idag ställde upp i 45 minuter för en kollega som behövde hjälp med ett bullerexperiment (som dessutom gjorde mig supertrött) och att jag åkte iväg och simmde med Edvin fast maken sagt att han kunde ta det så att jag fick jobba. En sådan typ av försvar är ju förstås väldigt bra att ha i normala fall, att tex helt kunna lägga jobbet åt sidan en vanlig vardagskväll är ju toppen, men nu är det inte bra. Jag skulle behöva någon som stod med en piska och ropade åt mig var 5e minut att hålla ångan uppe för snart har jag ingen mer chans att rätta till alla fel och skriva dit alla de där viktiga aspekterna jag tänkt göra senare.

Ikväll finns det i alla fall ca en timme kvar med möjlighet att göra en insats. Dags att ta den chansen!

Vardagslycka

Denna blogg har ju hittills saknat bilder, så här får nu några bilder komma med trots att de har någon månad på nacken och trots att de verkligen inte är av högsta klass. Här bakar Edvin och jag bullar. "Boulla" är nog det godaste Edvin vet, och det ligger faktiskt väldigt högt på min topplista med.

En vanlig dag

Tänkte att det varit väldigt lite fokus på just kombinationen arbete och familjeliv. Att beskriva en helt vanlig dag skulle nog kunna vara roligt att läsa om något år.

Edvin vaknar vid 5.15 och vill "omma mamma pappa". Jag går upp och lyfter över honom till vår säng, han ska ha med alla tre snuttefiltarna, lilla barbapappa (inte stora) nallen, kudden och "päppe". Sedan ligger han och pratar och sjunger mellan oss och somnar inte alls om som vi alltid hoppas på. Sedan är det "ätta mad -ätta tatis" och vi får förklara att till frukost är det gröt eller smörgås, inte potatis. Tattismoos? Nej, det är inte potatismos heller. Sedan går vi upp och Edvin leker oftast med bilarna medan vi gör oss iordning. Han vill gärna hjälpa till att göra gröt och det blir havregryn lite här och där.
Sedan äts det och oftast rusar pappa iväg till jobbet vid 7 eller senast 7.30. JAg och Edvin tar det lugnt. Plockar undan lite, byter blöja och kläder oftast under starka protester och en del utbrott. En bra dag läser vi lite bok eller lyssnar på barnmusik eller tar oss ett bad. Vi brukar komma till dagis vid 8.45 ungefär.

Sedan cyklar jag till jobbet. Väl där bli det ofta kaffe och en smörgås till och lite prat med kollegorna. En kopp kkaffe till med upp på rummet. Kolla mejl och öppna upp alla dokument. Sedan går det ofta väldigt trögt. Hela förmiddagen bara svischar fram och jag får inte mycket gjort. Blir stressad och lite knäckt och det gör inte saken bättre.

Efter lunch är jag stressad över att det är kort tid kvar tills jag ska till dagis och hämta. Brukar komma igång bra efter lunch men så blir det avbrott för att cykla till dagis. (några dagar i veckan hämtar Robert och då kan jag fortsätta). Är det jag som hämtar kan det se ut som så att jag och Edvin går hem och leker lite och förbereder maten. Sedan lagas mat och vi äter, R kommer hem och jag tar bilen till jobbet för kvällspasset. Då är det oftast inte mycket folk kvar på jobbet och jag tar mig en kopp kaffe och mumsar på något för att hålla mig vaken. Tar återigen ett tag att komma igång och sedan är det alltid lika svårt att bestämma mig för när jag ska åka hem. vill ju hinna varva ner lite innan det är läggdags, men om jag väl är igång vill jag inte heller avbryta, särskilt inte med tanke på den långa startsträckan dagen därpå.Kommer därför ofta hem lite för sent och pratar med R lite för länge innan vi lägger oss och släcker ofta efter kl 23.