Dagen D

Urstressad, men fortfarande praktiska saker kvar att tänka på. Skulle ju velat koncentrera mig lite på avhandlingen med.

Presenter till handledarna är ialla fall klara. Lite pimpade receptböcker med scrapbookade fiskrecept :-)

3 dagar kvar

Det är bara 3 dagar kvar nu!

Nu är tiden märklig, jag tyckte ju att jag började känna mig laddad och som att jag kunde gå in lite i materialet igen efter lång tids komakänsla, men nu är det lika trögt igen. Fick sovmorgon i morse så det borde ju kunna hjälpa. Men någon slags ryggskott, en förkylning och magkatarr känns inte som någon toppenladdning. Hoppas på att det hjälper att sitta här på jobbet i dag och i kväll i alla fall.

Nu blir det kaka och kaffe som lite start.

Ställa in mig på att överkörd av en trevlig busschaufför?!

I tisdags ringe opponenten hem till mig. Jag hade sovit en stund på förmidagen efter att ha varit sömnlös nästan hela natten. Samtalet var mycket intressant, särskilt att analysera så här i efterhand. Ganska tidigt i samtalet uttryckte sig min opponent så här "du kan tänka dig mig som en trevlig busschaufför vars uppgift är att köra över dig några gånger på tisdag". Han verkade ha glimten i ögat, men betonade att han kommer att vara konfrontativ och att han inte tycker att det är intressant med "snälla" disputationer. an var också bussig nog att berätta några områden han kommer att röra sig kring under disputationen. Dessa områden gjorde mig väldigt nervös, för det är verkligen områden jag känner mig osäker på.

Samtalet var väldigt positivt på framförallt två sätt, dels förstås att jag fick några hintar om vad han kommer att ta upp på själva disputationen, men även att han lyckades bryta igenom min kompakta mur av trötthet och avstängdhet. NU känner jag i alla fall nervositeten komma och har vaknat till liv litegrann. Orken har dock inte riktigt räckt till att ta tag i de saker jag känner mig mest osäker på. Men jag hoppas verkligen att jag ska orka det nu. Annars är risken överhängande att jag blir sittande som en fågelholk och kommer att känna mig dum resten av livet.

Omslaget till min avhandling

Så här ser den alltså ut, avhandlingen. Bilden är ritad av min käre make.

8 dagar kvar till dagen D

Nu närmar det sig verkligen. Det är faktiskt bara en vecka kvar tills Disputationen. Jag har idag för första gången öppnat min avhandling och kikat i den, det kändes lite läskigt, men det är verkligen hög tid. Än så länge ser det helt ok ut, men jag har bara kommit till sidan 21. Jag tänkte gå igenom den och se att det inte är några större syftningsfel eller tryckfel, så att jag kan göra en errata-lista. Dessutom tänkte jag förbereda en liten "lat-hund" med påminnelser till mig själv som jag kan kika på under själva disputationen.

Annars har det mest varit festplanerande och fixande den senaste tiden. Eftersom jag faktiskt har blivit grundlurad av den festfixarfirma jag hade anlitat (och tom av med 5000kr) har det blivit en del extra jobb. Det är tur att jag har så fantastiska vänner som även är mina toastmastar. De har tagit över hela festfixandet så att jag ska kunna koncentrera mig på disputationsförberedelserna. Tack snälla Gisela, Catharina och Gunvor!

Edvin är i en lite mammig period nu så det har varit skönt att kunna vara mycket tid med honom. Samtidigt har min käre make jobbat extremt mycket och jag och Edvin har knappt sett röken av honom på tre veckor. Så det är skönt att vi har haft en helg lediga ihop nu när det är dags att försöka komma upp lite i tempo igen. Jag har verkligen varit grymt trött. Jag tror att jag skulle kunna sova hur mycket som helst om jag bara fick. Idag tycker jag att jag börjar bli lite piggare i gen och hoppas på att det är ett bra tecken på att jag ska kunna ladda om.

Inlämnat och tryckt

Nu är avhandlingen färdig! Tryckt och klar. Även jag är helt färdig. Jag är så trött så trött och hoppas att jag i alla fall ska hinna få lite energi innan själva disputationen som närmar sig med stormsteg.

Förträngande av verkligheten

Just nu har jag en mur av förnekande mellan mig och avhandlingen och framförallt inlämnadet av avhandlingen. Den gör att jag inte kan tänka mer än några timmar framåt i taget och inte förstår hur ruskigt kort tid det nu är kvar tills jag måste lämna ifrån mig allt.

Jag har väldigt mycket kvar samtidigt som jag har väldigt kort tid kvar. Ingen bra kombination. Särskilt inte ihop med detta effektiva förträngande som tex gjorde att jag idag ställde upp i 45 minuter för en kollega som behövde hjälp med ett bullerexperiment (som dessutom gjorde mig supertrött) och att jag åkte iväg och simmde med Edvin fast maken sagt att han kunde ta det så att jag fick jobba. En sådan typ av försvar är ju förstås väldigt bra att ha i normala fall, att tex helt kunna lägga jobbet åt sidan en vanlig vardagskväll är ju toppen, men nu är det inte bra. Jag skulle behöva någon som stod med en piska och ropade åt mig var 5e minut att hålla ångan uppe för snart har jag ingen mer chans att rätta till alla fel och skriva dit alla de där viktiga aspekterna jag tänkt göra senare.

Ikväll finns det i alla fall ca en timme kvar med möjlighet att göra en insats. Dags att ta den chansen!