Just nu är det mycket betoning på den första delen av rubriken i min blogg, "att skriva avhandling" men inte i närheten lika mycket av "och samtidigt leva ett liv". Det är mycket arbete och väldigt lite liv därutanför. Inte så roligt! I morse skar det verkligen i hjärtat när jag åkte i väg till jobbet, jag hade så gärna velat vara hemma med de andra istället. Edvin och pappa satt och sjöng i en sångbok och hade så mysigt. Edvin kan så många ord i texterna och var så glad. Han ropade glatt "hejaj mamma" (hejdå mamma) när jag skulle gå. Att han är så van vid att jag jobbar hela tiden och bara glatt accepterar det är ju egentligen ganska bra, men det känns tufft för mammahjärtat.
Det som är bra är att jag i alla fall verkligen är bra på att göra nerdykningar i verkligheten och på att ta tillvara de små gyllene vardagstillfällena just nu. Som häromdagen när Edvin låg brännhet med hög feber i min famn och jag passade på att bara njuta av hans närhet. Eller att hoppa ner en stund i badkaret med Edvin när han så gärna ville att jag skulle sitta bredvid honom, pekade ner i vattnet och sa "itta häja mamma". Att då komma några minuter senare till jobbet spelar väl ingen roll när han blev så glad att mamma ville bada med honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar