Jaha, alltid är det något man kan haka upp sig på. Här satt jag i godan ro och kände att jag nog skulle få en bra arbetsdag med mycket gjort. Jag har ju tom sovit riktigt bra i natt och dessutom var jag i morse modig nog att fråga en forskningsgrupp på avdelningen om de kan tänka sig att läsa mitt manus till nästa möte. Jag som tycker att det känns så läskigt att lämna ut det jag gjort.
Så kom min handledare vid lunch och sa att han hade pratat med den tänkbara kandidaten till att vara opponent på själva disputationen. Det blev jag verkligen glad över att höra, men så kom andra delen av meningen och det var att han ville ha det i augusti. AUGUSTI?!? Jag har ju tänkt hela tiden att jag kan överleva detta bara jag får vara klar i sommar. Jag som längtat så efter att få vara helt ledig utan att behöva ha något hängande över mig. Att få vara bara med Edvin och Robert. Jag blev så ledsen, och inte verkar det vara möjligt att påverka det heller, då måste vi fråga någon annan. Jag orkar bara inte vänta. Även om jag kan lämna in det i juni kommer jag aldrig att kunna känna mig ledig i sommar. Det är ju inte bara att gå dit i augusti, jag ska ju försvara eländet och ha koll på allt också. Det skulle vara så mycket skönare att få det gjort nu när jag ändå är inne i det. Blä vad det känns jobbigt.
Gick just och pratade med min handledare och vi skulle "sova på saken" och ses imorgon. Jag tror ju inte att det kommer att kännas annorlunda då, men jag kanske i alla fall inte är helt gråtfärdig. Och så har 3 timmar gått till bara detta och jag som hade så mycket jag ville göra idag. Alltid är det något som stör min arbetsro, fast det är ju inte så konstruktivt att tänka så. Nu får jag försöka vända det, jag ska ju fortfarande lämna det hela till forskningsgruppen och det är mycket kvar att göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar