Så sitter jag då här på jobbet en kväll igen. Alla kvällspass börjar flyta ihop och det verkar vara så för sonen också, han säger mamma oppa mest hela tiden.
Just idag har det känts ganska bra, en hyfast natt med kanske 4-5 timmars sömn i alla fall gör nog sitt till, men mest var det nog min handledares kommentar som droppade in i min mejlbox igår. Han hade nu läst mitt manus som jag skickade förra söndagen och skrev en extremt positiv kommentar. Nu tror jag ju inte att det är så himla bra, verkligen inte, men det måste ju i alla fall betyda att det inte är så dåligt att jag inte kan gå upp med det. Det var skönt, väldigt skönt.
Den positiva känslan jag hade med mig gjorde att jag traskade iväg till administratören för att undersöka möjliga datum för disputation. Jo, jag vet att jag inte ens har haft slutseminarium, men nu är vi så sent ute att båda måste planeras samtidigt. Jag vill gärna göra det den 17 juni, då kan jag lämna det för tryck i början av maj och det innebär att jag ialla fall har nästan två månader på mig att arbeta med det efter slutesminariet. Det kan funka. Men det datumet låg efter terminsens slut, vilket innebar att man inte fick disputera då. Attans! Och den 10 juni var upptaget redan, man får bara ha en disputation i taget på samma institution. Det är av tradition fredagar som är den dag man brukar disputera, då återstår den 3 juni, men då måste jag lämna in i mitten av april. Det är frågan om jag verkligen hinner. Denna information gjorde mig urstressad. Har nu tiggt min handledare om att sätta fart med letandet efter opponenter. Sedan fick jag höra att det kunde gå att söka dispens för tider utanför terminen, men då gäller särskilda skäl. Vi får nog göra ett försök med dispens i alla fall, men först måste vi ha en opponent.
Det är ju denna press med tydliga datum och dead-lines som jag har eftersökt, men nu när jag får dem blir jag verkligen stressad. Nu gäller det att lyckas omvandla den till en positiv stress. Hur man nu gör det?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar