Jag är väldigt trött på denna sömnfixering, i dubbel bemärkelse. I natt vaknade Edvin vid ett-tiden och var så arg, då hade jag ännu inte somnat. Han har haft några sådana perioder där han vaknat och varit rasande arg och inget har hjälpt tidigare, men det var ett par månader sedan. Han vill då inte ligga i sin säng och inte i vår, han vill ingenting och allt är fel. Tar man med täcket när man bär över honom ska han inte ha det och tar man inte med det blir han rasande för det. De där utbrotten kan vara någon timme, så också i natt.
När han väl hade somnat om i vår säng kunde varken jag eller maken sova, båda låg blixtstilla för att inte väcka den lille krabaten som ju behövde få ro. Efter någon timme vaknade Edvin igen och satte sig upp och bara skrek argt igen, nu tolkade jag det som att han ville vara i sin säng och bar in honom, men det var inte heller rätt. Ännu en timmas utbrott innan han somnade igen vid fyratiden. Jag somnade till slut en liten stund men sedan var kl 05.30 och Edvin vaknade glad och ville gå upp. Ibland förstår man sig inte på de små liven.
Och hur ska man kunna få något gjort en sådan här dag, nu är det snart hämtning på dagis och jag har inte fått något gjort alls. När jag är så här trött kan jag inte heller tänka klart och allt känns omöjligt och urjobbigt. JAg ska försöka fokusera på att jag ska få några mysiga timmar med Edvin, kanske ska vi göra något vi inte brukar, måla lite eller baka. Det får bli målet för idag, så får jag ta nya tag i morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar