Återhämtningspaus

En del av kappan inskickad till handledare, visserligen bara en del och en del som bara är ett utkast, inte ens färdig, men ändock är det en inlämnad del. Jag kan inte bestämma mig för hur jag ska betrakta det, är det bara ett halvhjärtat dåligt försök till manus, som inte ens är en tredjedel av kappan, har massor av luckor och brister, är dåligt genomtänkt och egentligen inte ens borde ha skickats i väg? Eller har jag faktiskt gjort en insats som jag borde kunna känna mig nöjd med. Det är ändå ca en tredjedel av kappan inskickad i manusform och bara tvåtredjedelar kvar, som dessutom är påbörjade. Med detta synsätt har jag kanske t.o.m. uppnått någonslags milstolpe?

Här kommer jag att tänka på metaforen om glaset som är fyllt till hälften och hur vi betraktar det, är det halvtomt eller halvfullt? Min käre make tycker att jag ofta drar åt hållet att tolka saker negativt, i det här fallet som att glaset vore halvtomt. Det kan nog ligga något i det. Egentligen spelar det ju ingen roll just nu för det är mycket jobb kvar. Väldigt mycket! Efter att jag skickade i väg utkastet i söndagskväll har jag inte kommit vidare, det har varit lite stilltje. Kanske en återhämtningspaus är ett bra ord för att beskriva det. Det har i alla fall känts som ett litet andrum. Igår åkte jag hem till sonen och maken och vi hade en mysig middag. Maken var glad för han hade fått hem sin nyinköpta dator. Sonen varr glad för han fick äta "saussa" (sås) med sked och fick som han ville "manny" (=mer) hela tiden. Resten av kvällen hade jag och Edvin en kram- och gosstund i soffan, självklart tillsammans med alla bilarna, -en riktigt mysig kväll.

Idag var det dags för dagis igen efter långt uppehåll. Sonen ville gärna gå dit, men blev lite ängslig när vi kom in och sa med skälvande röst "mamma bäja ila" (mamma bära Edvin). Det är inte lätt att komma tillbaka efter ett långt uppehåll, men det gick bra att vinka hej då, och jag tror att han kommer att ha en bra dag.

Själv får jag jobba hela kvällen och nu efter att min handledare har stuckit in sitt huvud i mitt rum, sagt att han fått min text, att det såg bra ut och då han dessutom såg väldigt glad ut, så ser jag faktiskt fram emot att börja jobba på metoddelen. Det är inte alltid min handledare ser så glad ut. Just nu väljer jag att tolka det som ett positivt tecken på att jag är på rätt väg.