Att sova eller inte sova...

Nu är det hög tid att få fart igen. Tyvärr hamnade jag i den stora tröttheten igen, tre nätter med urdålig sömn rubbade visst mina cirklar totalt. Det är inte Edvins fel, han sover som en liten prins nu, sedan en vecka har han max vaknat en-två gånger per natt. Visserligen har han vaknat tidigare igen, vid 05.30, men om jag skulle ha sovit skulle jag ju ha fått sova en hel massa timmar i sträck. Men jag har inte kunnat somna, har hjärtklappning och känner mig allmänt uppstressad, och om jag somnar så vaknar jag snart igen och efter kl 4 har det inte gått att somna om. Jag är helt enkelt stressad.

Det är många saker jag är stressad över, självklart framförallt över hur manuset ska hinna bli klart och hur det ska bli någorlunda bra. Men även över att det ännu inte finns någon opponent till slutseminariet, som skulle behöva äga rum om en månad! Hur ska min handledare hinna få tag i någon som vill ställa upp? Frågan har varit ute hos åtta personer som alla tackat nej och är nu ute hos den nionde personen. Om det inte blir slutseminarium om ungefär en månad så hinner jag inte disputera före sommaren. Jag vill ju verkligen hinna före sommaren, jag skulle nästan kunna säga att om jag inte får göra det före sommaren orkar jag inte göra det alls.

Just nu har jag svårt att stå ut med det här livet, att försaka nästan allt annat än jobbet. I morse sa Edvin förvånat när jag kom in "pappa ämma, mamma oppa?" Pappa är hemma, mamma jobbar. Undrar om han tror att jag jobbar hela natten och är borta då med? Det gör jag ju i alla fall inte, tack och lov. Hur som helst känns det som att Edvin pratar mycket om mamma oppa nu. Det gör mig lite ledsen.

Men sedan är jag stressad över massa småsaker med, som att jag fortfarande inte har ringt elekrikern som vi betalat 4000kr för mycket till. Det börjar bli väldigt sent att ringa och förhandla om det nu. Jag borde också ringa min gudson som fyllde år i oktober! Hur usel gudförälder kan man bli? Och en massa andra borden blandat med roligheter som jag skulle vilja ha gjort. Den där fotosidan med familjefoton till dagis som Edvin skulle ha med sig till dagisstaren i maj, den vill jag ju göra. Men som min käre make säger är det väldigt onödigt och ligga och tänka på sådant på natten, men hjärnan går på högvarv och är svår att stoppa. Förutom när det är avhandlingsrelaterat förstås då är det alltför ofta stopp i tankeverksamheten. Suck!

Den stora frågan för dagen är sova en stund nu och åka till jobbet efter lunch och jobba hela kvällen, eller ta sig i väg till jobbet nu så att jag åtminstone hinner träffa Edvin en stund innan läggning. Det senare innebär risk att jag inte kommer att få något gjort alls på jobbet eftersom jag är så trött så att det susar i öronen och jag känner mig svimfärdig. Men å andra sidan det är inte säkert att jag somnar nu bara för att jag lägger mig och verkligen inte säkert att jag jobbar bättre i kväll, särskit inte om jag nite somnar nu. Svårt beslut!