Sågad?

I fredags fick jag 10 minuter handledning av min bihandledare. Först var jag så glad över att någon hade bemödat sig om att läsa mitt manus, men sedan förstod jag inte vad han menade med sina kommentarer och tyckte att han insinuerade att det inte var bra. Jag vet faktiskt inte om det var så att han t.o.m. sågade det jag gjort hittills. När jag försökte fråga vad han menade tyckte jag inte att han svarade, och när jag fösökte fråga om det höll till ett slutseminarium upplevde jag att han var lite luddig även om han sa att det höll. Det gjorde mig väldigt orolig och ledsen och jag insåg också hur ruskigt kritikkänslig jag är. Hur ska jag klara av att bli opponerad på när jag inte ens klarar lite kritik från min handledare!? Om det nu var lite kritik. Tänk om han menade att det inte höll att gå upp med! Det är jobbigt i sig att inte veta vad det var han menade. Maken påminde mig om att min bihandledare är inom en annan disciplin och att man skriver olika och påminde mig om den väldigt positiva feed-backen jag fick av min huvudhandledare förra veckan -på samma text.

Trots makens försök att få mig på fötter i helgen blev det ett riktigt djupdyk ner i de negativa tankarna och jag har inte lyckts ta mig upp förrän nu. Det var inte bra för jag hade behövt den här helgen att arbeta på. Nu är det inte lång tid kvar innan manuset inför slutseminariet ska lämnas in. Knappt tre veckor. Efter det vet jag i alla fall definitivt om det håller eller inte. Usch, vad jag är nervös inför det. Lite mer handledning skulle inte skada, i alla fall inte konstruktiv sådan. Mitt mantra nu är inte ge upp, kämpa vidare, inte ge upp, kämpa vidare.